..

Spekulationer och spekulationer.

Varken jag eller Manne har dödat någon.

Alla som känner mig vet att jag ej dödat någon.

Vi var på platsen innan det skedde därav misstanken. Vi visste inte mer än någon annan om mordet innan media började skriva. Jag visste inte ens hur dom dog annat än gissningar innan jag fick höra vad åklagaren kom med då hon ville häkta mig i min utevaro.

Tyvärr är jag god vän med ett par personer som anser att de döda var fina människor, och av respekt mot dessa ska jag inte skriva ut något som inte är 100% fakta för det kan jag inte garantera, men vad jag vet är att myntet alltid har två sidor och i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna, och jag vet vilken info jag överhuvudtaget fått ta del av för att följa med på att konfrontera – verbalt. 

Jag vet att vissa som känner dessa anser att de var fina människor och som sagt jag respekterar deras åsikt, jag tycker ju själv om många människor som gjort fel och trots att de skadat andra har de inte varit annat än fin och snäll mot mig.

Jag har träffat livstidsdömda mördare i fängelse som samhället hatar men som jag enbart lärt känna en bra sida av. Som sagt. Samma sak med mig själv, många älskar mig och anklagar mig för att vara ”för snäll och lojal” medan andra anser att jag är ett  oberäkneligt psykfall. Så egentligen vad deras grannar och bekanta än säger utesluter det ena det andra? Jag såg deras bokade resor till suspekta länder och jag såg ångesten och mardrömmarna hos personen de utsatt. Men vad kan man egentligen garantera förutom det man själv upplevt?

Jag hörde dock samtalet mellan BO och den ursprungliga BO innan något våld ens skett. Jag väljer att lita på min magkänsla och det jag såg i deras bokade resor och annat då jag gjorde transaktioner. Jag har nog enligt svensk lag gjort mig skyldig till utpressning och hemfridsbrott även om det vid det laget var något jag tyckte var rättfärdigat, men varken jag eller det verkliga offret i historien, som levt med detta 25 år som nu ska leva med konsekvenserna av att någon annan idiot och inte ens han själv valde att avsluta deras liv, ville att det skulle bli så här.

Hans mamma kommer iallafall intyga en del då det var hon som festade med dom och valde att ha så dålig koll så hon däckade och lämnade honom obevakad efter att de supit ner honom som barn. Övergreppen kan ingen längre bevisa och jag önskar vi spelat in deras erkännande. Men som sagt av respekt till de vi känner gemensamt så är inte det här något jag tänker skriva mer om, och bristande föräldraskap ska jag inte hellre kasta bävrar i trähus gällande. Hans mamma är för övrigt underbar och han älskar henne, hon har ingen del i något, det hade lika gärna kunnat hända många.

Jag hade aldrig kunnat leva med att bidra till någons död, isåfall har jag en lång lista på människor som skadat mig som gjort betydligt hemskare saker mot mig och andra både som barn och vuxen. Och för mig är döden inget straff, att leva med konsekvenser är, så skulle aldrig falla mig in att döda någon oavsett vad de gjort, om jag inte hade barn och var helt flippad och empatistörd hade jag valt andra metoder.

Men mitt register ser ut som det gör, många gånger pga lögner och missförstånd, andra gånger pga att jag själv varit dum i huvudet. Det ser ut som det gör och det kan jag inte göra något åt, men jag är ingen jävla mördare och kommer aldrig bli, inte ens nu i en så här krisartad situation då många många kanske fått panik och tyckt det är bästa utvägen då man inte har något att förlora.

Jag ska prata med polisen för första gången i mitt liv på ett 150% sanningsenligt sätt och det tar emot som fan, och eftersom att jag är jag tvivlar jag ärligt på vad det kommer ge, men jag är inte på flykt och jag har aldrig varit.

Jag är helvetes trött på att bli uthängd alltifrån som vanligt Flashback till nu även riksmedia, som söker mig för kommentarer jag inte ger till vem som helst. Vad ska jag kommentera? Börjar tappa räkningen på hur många gånger jag varit tvungen att berätta sanningen. Kommer spendera resten av detta år på att göra det i rätten.

Jag var nykter på plats så jag var inte direkt aggressiva fylle-Chania som skriker och bråkar i onödan, jag var trevlig och städad som jag är annars men jag var tvungen dra, jag var tvungen ta en jävla taxi till övervakningsnämnden för att jag ej ville de skulle förverka 2 veckor av min VF som kunde bli konsekvensen. Epic i sammanhanget kan man tycka men då visste jag ju ej det hade hänt något eller skulle bli så här. Jag försökte som jag försökt nu ett tag att rädda spillrorna av mitt liv för att kunna vara förälder till mina barn och gå i pension från detta liv.

Men allt jag gör blir så helvetes fel, som det oftast blivit. Min umgängesradar har dalat så groteskt sista åren så vad ska man säga. När detta är över, om det någonsin blir, ska jag gå i ide totalt. Jag är fucking KLAR. Med att lära känna nytt folk, begå någon typ av brott oavsett hur litet eller ens fan gå ut genom dörren. Jag tror inte ens jag orkar drömma om universitetet längre, jag vill bara gå i pension efter detta och vara ifred från allt drama. Bokstavligen allt. jävla. drama.

Får råd från höger till vänster – lämna in dig, säg sanningen, rentvå dig, håll dig borta, kom aldrig tillbaka, du kommer få livstid för att du är du blablabla.

Jag har vetat sen dagen tidningen skrev vad han gjort att jag kommer bli indragen. Hade jag varit med på det hade det inte sett ut som det gjorde. Hade jag velat komma undan hade jag gjort det. Folk svamlar så jävla mycket på nätet.

Har inte kommit undan något, försöker inte heller. 

Åklagaren är en svamlare, snackar om att hon inte kan avslöja saker för att jag är fri. Jag vet ju redan mer än henne uppenbarligen och jag vet exakt vad dom vet kring mig, det enda jag inte vet är vad som hänt gällande själva morden. När dom dog, exakt hur, vad som hände sen. Men finns som ingen info som går röja till mig för att försvåra utredningen. Jag ska säga sanningen som sagt. Men just nu är jag sjukt förkyld och sliten och trött, och tro det eller ej men jag är också i chock över det som hänt. Har fått panikångest, spytt och gråtit i omgångar efter att saker kommit fram om vad som hänt. Har varit igenom mer än de flesta och klarar stress bättre än alla jag känner men det här är så grovt även för mig. Det är för nära inpå och för äckligt våld för att ens jag ska vara oberörd. Men vad ska man göra, ska jag lägga mig ner och gråta? Jag håller ihop ett tag till. Hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. Men mördare, det är jag fan inte och kommer aldrig bli.